Happy New Year's

Nyårsafton i morgon

Min (och Malins) tjugonde födelsedag i morgon

Kalas hos Emelisa med gott folk i morgon

Det kommer bli en bra dag i morgon

Jag har ändrat mig angående kläder ett antal gånger så idag har jag sprungit på stan och lämnat tillbaka det mesta jag köpt. Suckande expediter överallt. Danielle och jag var också på Ica Maxi tillsammans med alla Linköpings pensionärer och småbarnsfamiljer för att köpa middagsingredienser till morgondagen. Danielle och jag följer alltid samma rutiner när vi handlar. Först är vi sura för att det bara finns parkeringsplatser långt från ingången, sedan för att det är så mycket folk. När vi tagit en kundvagn så spankulerar vi planlöst i några minuter innan vi blir sjukt effektiva, springer och hämtar 90% av allt vi ska ha under loppet av 10 minuter. Sedan blir vi övertrötta och går och drar Mia-och-Klara-skämt (ex, "Vill du smaka på min palsternacka?") och skrattar åt hur roliga vi är. Sedan slöhandlar vi de resterande varorna på ungefär 25 minuter, diskuterar hur många kassar vi behöver/hur hungriga vi är/hur jobbigt det är att handla. Sedan åker vi hem och Danielle skäller på alla medtrafikanter som hon tycker är i vägen för henne. Lika dant denna gång. 

Lite senare kom Åsa till mig för fixning av hår och naglar. Det blev riktigt snyggt och jag var nöjd över mig själv. Hon fick Mailyn Monroe frisyr och var nöjd och glad hon med. Naglarna är dock ett kapitel för sig... Jag har aldrig satt på lösnaglar (modell kort) förut, men jag tänkte att det kan väl inte vara så svårt. Jag är duktigt på noggranna små-plockiga saker. Eh. Det var lösnagelklister överallt. vi limmade fast oss i varandra, oss själva, i papper, i bomull, ja allting. Efter några tårar av både skratt och smärta gick det till slut och resultatet blev förvånansvärt bra efter omständigheterna. 

Och nu sitter jag hemma hos Emelie. Hon pratar i telefonen och jag bloggar. Vi ska strax möblera om och pynta lägenheten alá nyårsstil. Det ska bli New Year's on steroids (som Carrie Bradshaw säger, fast hon säger Valentines Day on steroids och skit samma) fast på ett fint sätt här hemma hos Emelie. Jag är pepp pepp pepp. Mamma har kokat ihop en överaskning från Sydafrika till mig i morgon också. Åh. Känner mig som en glad treåring.

Synd bara att jag kommer vakna ensam i morgon... Men jag överlever. 

Gott Nytt!

Julens definitiva slut

Nu har jag varit hos Farmor på julfirande. Det sista för i år. Onaturliga mängder mat och julmusik, precis som jag vill ha det. 

När jag kom dit så såg jag att hon hade köpt en ny tv. En kolossalt stor värsting-platt-tv. Hon berättade att häromveckan så hade en bekant till henne råkat snubbla på mattkanten och i fallet dragit med sig den gamla teven till golvet. Efter att hon kollat så att han inte gjort illa sig, så blev hon överlycklig över att teven åkt i golvet. Hon hade funderat och dividerat över om hon skulle skaffa en ny i månader. Den gamla (som var från 80-talet) fungerade ju fortfarande och teveaparater är ju dyra osv osv. Men nu behövde hon inte ha dåligt samvete för att köpa en ny. Och farmor sparar minsann inte på krutet! 

Hon är väl värd en ny teve. Farmor är Dunderkvinnan. Änka med ett barn i Sydafrika och det andra i USA, närmar sig de övre 70, sköter hela stora huset och stora trädgården själv. Köper inget "färdigt" utan gör alltid egna marmelader, safter, lussebullar och allt vad det kan vara. Är aktiv inom kvinnojouren, som vittnesstöd, miljömedveten, pigg, skärpt och otroligt smart. Farmor är en sådan som skulle älga efter om någon ryckte hennes handväska. Ingen kör med henne liksom. Är det någon jag beundrar så är det hon. 

Det bästa med stora huset är att i källaren har farmor ett helt rum fullt av garderober. En garderob med kläder från 50-talet, en från 60-talet, en från 70 och en från 80. Och sen två garderober med skor och väskor och en garderob med balklänningar + diverse tillhörigheter. Hennes egen second hand butik. If I like to be there? 

Lånade idag hem en scarf som tillhört kvinnan jag är döpt efter, Ida-Sofia Krusell, famors farmor, och ett par ormskinns-stövletter som är på tok för stora, men måste man så måste man. 

Farmor och jag är i det stora hela inte speciellt lika, men på ett område är vi definitivt lika. Vi behandlar våra handväskor på exakt samma vis: som levande papperskorgar. Jag tittade i en av hennes väskor varav jag fann minttabletter som gick ut 1993, en teaterblijett från 79 (?!) och en ring som varit "försvunnen" i otaliga år. 

Målet var dock nyårsklänning. Jag vet nämligen att jag sett en svart/midnattsblå sak (som det dessutom ska finnas tillhörande svarta handskar till) hänga i en av garderoberna där nere. Men vi hittade den inte, så det kanske och ytterskt kanske blir en långklänning istället. Om jag inte är för feg.  

Jag fasar för den dan då mina lill-kusiner upptäcker farmors klädsamling... 

Mår lite bättre nu efter allt som snurrat i min skalle. Nu är jag tömd och min playlist har fått något bryt och hakat upp sig på dethär med repeat. Bra grej om den används rätt, dvs inte nu. Nu har den fastnat på Summercat med Billie. 

Jag går nog och lägger mig nu.

Godnatt

I kissed you good bye at the airport

Held you so close to me

I said 'So here we are now, and I can't stop from crying Lilly'.

And you said 'Hey hey hoo, you know this is the way to go

You will forget about me when I'm on that plane

Forget about me when I'm on that plane.'

Tonight tonight tonight tonight

I wanna be with you tonight tonight tonight tonight

I wanna be with you tonight

The plane took off and my love went with it

The chilly wind whipped my both cheeks hard

And the man next to me said 'Everything is gonna be alright'.

I said 'Nothing is gonna be alright, but thank you anyway'.

And then I saw your face in the airplane window.

I waved my hands and I shouted to you

Tonight tonight tonight tonight

I wanna be with you tonight tonight tonight tonight

I wanna be with you tonight

I wore a T-shirt and my worn out hat

Abandoned as a summer cat

And as I stood there as a broken hearted 

I realized you got the car keys still

So I broke into my own old car

I fell asleep on the passenger seat

I dreamed of summer sex with you and you whispered in my ear

Tonight tonight tonight tonight

I wanna be with you tonight tonight tonight tonight

I wanna be with you tonight

Why can't you leave me tomorrow instead?

Why can't you leave me tomorrow instead?

And above the clouds she said to herself  

'I can't believe how naive a man can be. 

That's why I love you so and that's why I can't be with you'

Tonight tonight tonight tonight

I wanna be with you tonight tonight tonight tonight

I wanna be with you tonight

Tung jävla dag

Julen gick fint och allt annat också egentligen. Förutom att idag är en jävla skitdag som bara måste lida mot sitt slut och försvinna. Första dagen av förvirring över vad som egentligen hände, vad är upp och vad är ner, hur ska allt bli nu och kommer vi klara dethär. Jag vet inte. Just nu känns allt bara som en dålig film i snabbspolning fram och tillbaka. Kaos. Jag skulle inte druckit dendär sista drinken igår. Jag skulle inte vaknat i morse och känt som jag gjorde. Fan. Allt är skit. Det är inte ett definitivt Vi längre. Det är ett någonting, men jag vet inte vad det är. Jag vet att jag älskar och att jag saknar och jag vet att allt kommer bli bra igen någon dag oavsett vad vi väljer att göra. Men det är inte okej att det gör ont. Det gör ont för mycket. 

Don't let me down

Don't let me down

The vultures are watching me so don't let me down

Dan före dopparedan

Det blev inget jul-städ eller jul-bak idag, men väl en julklapps-hets-runda på stan tillsammans med hela Östergötland. Sjukt mycket folk. Som en enda stor maginfluensa. Jag ville bara därifrån, det var helt hemskt. Men sparar man sig till Dan Före Dopparedan med att inhandla klappar så får man skylla sig själv. Bita i det sura äpplet och dö typ. Men jag fick tag i allt jag skulle på mindre än fyra timmar så jag får väl klassa mig själv som en nöjd konsument ändå.  

Känner mig annars väldigt vemodig idag. Jag brukar älska julen, men nu känns det bara jobbigt. Och jag brukar nästan aldrig sakna mina föräldrar, men idag saknar jag dem. Saknar familjekänslan. Förra året gick det bra för jag visste att det bara skulle vara den julen, men hux flux blev det en jul till och kanske en till.. Tungt att vara enda barnet nu. Önskar bara att vi kunde fira tillsammans i morgon. Nu känns det lite skitsamma med alltihop. Jag vill inte gå och lägga mig och vakna i morgon och känna mig tom och ledsen. Tänka på alla andra som firar jul tillsammans med sina familjer och tänka på mig själv som ska fira jul på jobbet. Nästan alla mina vänner har bjudit mig hem till sig på julafton, vilket verkligen betyder jättemycket för mig, men jag skulle känna mig lite i vägen.. Jag kan lika gärna jobba och få storhelgs OB.  

Nu är klockan 00.06

God jul Mormor och Farfar. Jag tänker på er. 

Let the right one in

..Har jag precis tittat på nu. Och tyvärr tyvärr tyvärr blev jag besviken. Filmen utelämnar så mycket att om man inte har läst boken så förstår man inte viktiga detaljer. Killen som spelar Oskar var fenomenal, men Eli-karaktären var inte lika vass och "Håkan" berättar filmen knappt någonting om. Han blir ett enda stort frågetecken. Kändes som att de pressat ner boken på en och en halv timme när den skulle behövt tre. Synd på en annars så vacker film. Och framför allt, vacker bok. 

Passade också på att se All the Boys Love Mandy Lane. Satt och var helt upprymd över det otroligt vackra arbetet kring filmen. Väldigt fint kameraarbete, snygga färger, bra musik och duktiga skådespelare. Synd bara att filmen var sämst i övrigt. Snygg, men dålig. 

Visserligen kommer mycket och många långt på det...

I morgon ska vi jul-städa, jul-pynta och jul-baka. Lite sent kanske, men vi har inte haft tid innan. Stjärnor ska upp i fönstren, ljuslyktor ska fram och allt damm ska bort. Funderar också på att göra knäck, men jag lyckas alltid sabba både kastrull och smet när jag försöker mig på det. Nä, jag säger som Tabita "en krongler tet fö mycke" 

"Go jul påer allesammans!"

Kärlek till er

Malin ringde mig nyss. Jag förstår inte vad jag haft i huvudet när jag inte hört av mig på tusen år och låtit det gå så långt att jag trodde att hon ringde för att hon var arg på mig. Det var hon inte. 

Malin är helt underbar. En av de mest underbara personer jag någonsin träffat. Osjälvisk och genomgullig. En sådan jag själv skulle vilja vara lite mer som. 

Danielle är också så underbar. Jag behöver inte skriva någonting om henne. Hon vet ändå. Vet att hon är precis vad jag behöver och jag vet att jag är precis vad hon behöver. 

Och Amanda. Jag önskar jag kunde vara ett bättre stöd för dig. En bättre axel att gråta mot och allt sånt där. Säga de rätta sakerna vid de rätta tidpunkterna. Säga saker som du behöver höra. Men jag är dålig på sådant. Jag har svårt att veta hur jag ska hantera andras problem när jag själv är så fullproppad av dem. Men jag älskar dig. Hoppas att det räcker en bit i alla fall. 

I’ll be the sticker on your refrigerator, I’ll be the sticker on your mirror

Känn er inte bortglömda. Jag älskar er alla.

I wish I worked at Barnens bokklubb

Jag tar en liten paus mellan Sydafrika-inläggen. De var mycket mindre intressanta att skriva än jag hade räknat med.  (Och de bästa historierna ska ju inte berättas, har jag hört)

Nej, jag skriver om från-och-med-nu istället. Det händer lite lite i mitt liv just nu. Har ingenting att fördriva lediga dagar med, så jag har blivit en riktig bokhora. Läser flera böcker i veckan och slukar varje liten mening, oavsett om den är bra eller inte. 

Jag brukar oftast ha med mig något att läsa på jobbet, och om jag någon gång glömmer att ta med mig en bok så är det inte hela världen. Men idag hade jag riktiga cravings efter text, och inget läsvärt med mig, så det slutade med att jag satt och läste informationshäften av olika slag. "Fritiden anordnar: Dansbandskväll 13/1. Ledarstöd kommer finnas på plats. Inträde 60 kr, gratis för ledsagare/assistenter. Fika ingår.......". 

Varför sitter man och läser sådant?! Antingen är det hjärnan som säger att det är dags att börja plugga igen, eller så har det slagit slint någonstans.

Jag går nog och lägger mig nu..

 

Lek med djur

Lion & Rhino Reserve

Tidigt första morgonen begav vi oss till Lion & Rhino Reserve. Av alla parker jag varit på så är det här den bästa. Den är inte gigantiskt stor som Kruger Parken, utan lagom stor. Personalen är dessutom väldigt måna om djuren där. Jag gillar inte direkt djurparker egentligen, hela  idén med instängda djur osv osv, men den här känns ändå bra. 

Förutom olika Safari-turer så kan man även få leka med lejonungar, svarta leopardungar, apor, hålla i ormar osv osv. Det som lockade mest var lejonbäbisarna. Jag har varit där och lekt några gånger tidigare och det är verkligen häftigt, samtidigt som hjärtat smälter eftersom de är så otroligt söta.  Om mina moderkänslor någon gång väcks, så kommer det vara inne hos lejonen.

Det var 40 grader varmt så lejonen låg och sov i skuggan mest hela tiden. Skötaren tyckte inte att vi skulle leka med dem eftersom det var så varmt, men klappa fick vi göra. Tror inte det hade gått att leka med dem i vilket fall. De var tröttare än tröttast (och sötare än sötast). 

Sedan bestämde jag mig för att gå in med de svarta lejonparderna. Jag har inte riktigt velat/vågat göra det tidigare, för även om de ser ut som små gulliga kattungar så har de vassa tänder, vassa klor och beter sig som vildar. Hur söta de än må vara. Men nu var det time. 

Skötaren gick in först och de bokstavligen flög på honom för att leka. Attackerade hans huvud, armar och allting. Han busade tillbaka, men jag var lite skakis ändå (därav de halvdana bilderna). När jag gick in var de lite lugnare och mer reserverade, men efter några minuter var jag deras bästa lekkompis (leksak?) De tyckte mitt hår var särskilt roligt. De sprang omkring, klättrade upp på trädgrenar för att sedan slänga sig ner i mitt huvud och i mitt knä. Mina gladiatorsandaler var också mycket populära, de bet i lädret och när jag gick omkring studsade de efter skorna. Skötaren skrattade och sa att de var de enda djuren på parken som aldrig tröttnade på att någon kom in och lekte med dem. Fick bara en bild där de var lugna. 

Marcus stod på andra sidan inhägnaden och såg lite skakis ut han också...

Vilkd lek med skötaren

Lite syskongnabb

Krig

Precis efter att jag kommit in. Man ser nästan nervositeten

Lejonen var ju då.. Lite lugnare. Tyckte det var skönt att bli kliade under hakan på sin höjd.

Mysstund

Tur

take a trip

And off we go.

Kristoffer, Marcus brorsa hämtade upp oss och körde till Arlanda i ilfart eftersom vi var running a bit late. Kom fram. Checkade in. Befriade mig från dyr övervikt av resväska. Mamma och pappa hade ju en del beställningar på svensk kultur. Däribland snus i mängder till pappa, ett lager kaffe, en låda kaviar, ostbågar till mamma och lite svenskt smågodis. Sedan satte vi oss på Plan Nummer Ett till Schweiz och allt gick smärtfritt. Fram tills att vi hade jäktat av Plan Nummer Ett och bänkat oss på Plan Nummer Två till Pretoria.

Där får vi sitta i våra trånga stolar och vänta i över två timmar. Planet skulle lyft klockan tio på kvällen och när klockan var tolv hade vi fortfarande inte fått någon information om varför vi var sena. Detta är dock ingenting ovanligt. Ingenting jag ens reagerade på faktiskt. Har gjort den här resan så många gånger (dock aldrig med Swiss Air) och förseningar och strul hör nästan till. Så jag tog en sömntablett som Emelie köpt i Thailand och som hon hade beskrivit som "knark. Du slocknar direkt". Fem minuter senare ropar piloten ut någonting på tyska ur högtalarna. Jag och Marc förstod inte ett ord, men det gjorde våra medpassagerare som började resa sig ur stolarna, ta på sig ytterkläder och packa ihop sitt handbagage. Jaha..!? tänker vi och avlägsnar oss vi med. Inställt!

Väl inne på flygplatsen är det helt öde och ingen möter upp oss för att säga var vi ska gå eller vad vi ska göra. Efter en stund kommer det en securitasvakt och skriker på oss alla att gå till Transfer Desk. Detta får en italiensk man att tappa behärskningen fullständigt. Han skriker och skäller ut vakten som tappar hakan. Mest underhållande på hela ditresan. Men jag förstår honom. 

Schweizarna har inte varit direkt trevliga. När jag skulle gå igenom passkontrollen i Schweiz var det en gubbe på hundra bast framför mig i kön som inte fattade att man var tvungen att visa upp sitt pass, utan han försökte gång på gång ta sig igenom ändå. När han till slut förstod att han skulle visa upp passet så stoppar han upp hela kön genom att leta i sin väska och sina fickor i hundra år. Vi började få lite bråttom till vårt plan så jag frågade passkontrollanten lite vänligt om Marcus och jag  kunde få gå före medan mannen letade efter sitt pass. "WAIT FOR YOU TURN!! PUSHING WON'T HELP!!!" får jag till svar samt världens suraste min. Okej okej. Nejdå, jag tänker inte knuffas på. Jävla idiot. 

Väl inne vid Transfer Desk går kön extreeeeeemt långsamt. Över hundra passagerare som ska gnälla och klaga. Min sömntablett har börjat verka så jag kan knappt stå på fötterna. Min högsta önskan där och då hade varit att få lägga mig ner på det smutsiga golvet och bara sova ruset av mig. Nu är klockan närmare ett på natten och innan det är vår tur i kön har klockan hunnit bli två. Vi får reda på att planet går redan sju på morgonen, så vi frågar tanten bakom disken om det ens är någon idé att ta sig till ett hotel eftersom vi måste vara tillbaka på flygplatsen vid halv sex-tiden. "Well yes of course!! Swiss Air is paying for this you know!" svarar hon med snorkig min. Okej. Ursäkta oss då. 

Jag har aldrig varit med om sämre service och bemötande när jag flyger. Inte ens med Luftwaffe (aka Lufthansa) och alla som känner mig vet att jag hatar att flyga med Lufthansa. Över allt annat på jorden. Jag tycker tillexempel att man som flygvärdinna/flygvärd ska kunna prata bra engelska. Även om man är tysk/fransman och tycker att alla som inte pratar tyska/franska är dumma i huvudet. Om inte för att alla universalspråkare ska bli nöjda så för säkerheten. Marc skämdes över mig och tyckte att jag var en bortskämd snorunge.

På hotellet får vi köa till klockan fyra på morgonen innan vi får våra rumsnycklar eftersom de inte hade någon personal bemannad att stå i lobbyn på natten. Jag sket i kön och la mig och sov i en soffa i hotellets foajé. Väl tillbaka på flygplatsen morgonen därpå gick allt någorlunda smärtfritt och när vi klev iland i Gauteng Province, Sydafrika kändes det genast som hemma. Pretoria is my town. 

En liten rolig insident som hände mamma och pappa när de skulle hämta upp oss på flygplatsen.

När vi mellanlandade i Schweiz så hade vi ju ingen aning om att det skulle bli inställt, så jag ringer till pappa och säger att allt ska avgå i tid och att vi kommer fram tio på morgonen deras tid. Men när vi fick reda på att vi skulle ta ett (mycket) senare plan så var ju klockan mitt i natten hos mamma och pappa, så jag skrev ett sms till pappa med vår nya ankomsttid. När de vaknar på morgonen ser pappa att han fått ett sms, men tänker att han läser det när han satt sig i bilen. SEN GLÖMMER HAN BORT DET. Så han och mamma sätter sig i bilen och kör intet ont anande till flygplatsen för att hämta oss. Väl där får de ju reda på att vi kommer åtta på kvällen istället och pappa kommer på att "...ja just det, jag fick ju ett sms". Haha. Det är pappa i ett nötskal. 

Det är en bit att köra till flygplatsen om vi säger så... 

Marc på SAS Radisson

Picture Project

Okej. Nu gör vi såhär gott folk, eftersom Blogger.se inte klarar av för många bilder per inlägg så delar jag upp det lite. Jag vill inte riktigt ha det så, men jag vet att jag kommer få brytet på datorn och datorn få brytet på mig om jag gör på något annat vis. 

Skriver ett inlägg ala upplevelse med tillhörande bilder. 

Ikväll blir det nog bara ett, men håll till godo. 

God(?) morgon 

Nu har jag precis ätit min nyttighetsfrukost. Två grova smörgåsar med krasse, groddar och solrosskott på, en kopp grönt te och en clementin. Samt inte att förglömma en shot med linfröolja. Det ska tydligen "rena" kroppen om man tar ett litet glas varje morgon och så innehåller det omega 3 och annat som är viktigt att få i sig eftersom jag inte äter fisk längre och bla bla bla. Men det var det vidrigaste jag någonsin druckit. Seg flytande ljusgul oljig juice som smakade maskrossaft och som inte gick att svälja. Hua. Drack tre glas vatten och hetsåt groddar efteråt för att få bort smaken. Vi får se hur jag gör med min shot i morgon... 

Annars ska jag provjobba som sminkös (älskar det ordet. sminkös) i eftermiddag. Det ska bli kul. Inte kul är att jag har ett upprivet inflamerat sår på ena kindbenet (ett myggbett från sydafrika och när jag kliat på det i sömnen har jag lyckats riva med mig halva ansiktet) och en finne på andra kinden. Bra där att man kan föregå med gott exempel i hudvård. Visserligen ska jag bara sitta med och titta och ta anteckningar osv osv när andra jobbar så det är väl ingen större fara på taket och jag orkar inte bry mig nu.  

Skriver mer ikväll om hur det gick och hur det var.

Då kommer förhoppningsvis sydafrikaresumé med bilder också. Har lokaliserat alla nu. God Bless för automatiska sorteringar. Hej hej

Klåda

Skööönt. 

Äntligen söndagkväll. Nu har jag helg. Måndag och tisdag är min lördagsöndag. Måndag och tisdag är mina lediga dagar. Alltså min helg. Det är lite tråkigt att ingen annan i min bekantskapskrets har helg när jag har det, men så är det bitterljuva assistentlivet. Jag kan ofta sitta på nio-bussen hem, trött och osminkad iklädd mjukisbyxor och se när det kliver på den ena förfestsglada människan efter den andra och komma på mig själv med att "ja just det, det är lördag idag". Det känns lite konstigt.  

Min helg kommer i alla fall bestå av tandläkarbesök, provjobbning som make up och hudvårdsrådgivare, tidningsintervju (ingenting att bry sig om), trettio tråkiga jobb-telefonsamtal som måste ringas och förhoppningsvis julklappsshopping. Inget röj i alla fall. 

På onsdag är det måndag igen.

"Friday I'm in love"

I said I am too 

Myggbetten kliar som fan.

 

01.37

Har hittat några bloggar som jag fullkomligt älskar. Pumpsfria bloggar. Inga dagensoutfits eller lösögonfransar. Jag är trött på sådant. Jag är trött på all perfektionism. Eller låtsas-perfektionism kan vi väl säga. Nu vill jag ha mänsklig mänsklighet i allting. Jag vill ha misstag och snesteg. Jag vill ha lycka utan smala magar. Verklighet på något sätt. Verklig verklighet. Och jag struntar i att allt jag skriver blir krystat och fånigt och att kanske ingen förstår vad jag menar. 

Nu ska jag föna håret. Klockan halv två en fredagnatt. Jag kan inte somna med blött hår. Har duschat och suttit uppe och väntat på att Marcus skulle komma hem och nu har han gjort det. Det ska bli skönt att somna med honom nu.

Free Falling

Åh 

Blev helt överlycklig när jag väl hade masat mig upp i morse och skulle gå till bussen, och såg att det var snöstorm. Fick en mindre glädjechock i mitt nyvakna inre. Hela jag tog små glädjeskutt. Mycket snö i december är ett måste. Jag älskar snö i december mer än sol på sommaren. Mer än den galna Idol-tjejen älskar Johan Palm. Hon som sa i en intervju att hon älskar honom mer än sin familj. Jag är inte galen, men jag tycker så mycket om. Jag satt och bara myste och var lycklig i min varma vinterjacka 05.58 i väntan på bussen. Det tror jag aldrig har hänt förut.

När jag kom till jobbet satt M och väntade på mig. Hon hade tänt ljus och det kändes högtidligt som en julaftonsmorgon.  Och nu sitter jag och tittar ut över min snöbeklädda takterass med en kopp thé och bara ryser över hur fint det är. 

Låt det ligga kvar nu, snälla Gud vad du gör. 

Nu ska jag fortsätta lokalisera alla utspridda bilder och försöka få ordning på dem. Satt hela kvällen igår och trodde att jag hade allt under kontroll. Upptäckte sedan att det var nästan 300 bilder som saknades. Då fick jag huvudvärk och gick och la mig. Lägger upp så fort jag har skapat ordning och reda i min Macbook Pro. 

Hej så länge

Kaos anyone?

Okej.

Marcus och jag har precis upptäckt att vi fjällar värre än två ormar som ömsar skinn. Och mitt bildsorteringsprogram fick brytet när jag förde över alla bilder (1145 st för att vara exakt) så nu ligger de utspridda och blandade lite här och där i hela datorn. Kylskåpet ekar tomt och jag är hungrig. Upp och jobba 06.30 i morgon bitti. 

Nej.

Honey, I'm home

Jag har kommit hem. Välbehållen, glad, några kilo tyngre och tjusigt gyllenbrun. Men nu har jag nästan tusen bilder jag vill gå igenom och redigera, så vi hörs väl.

Rese-anekdoter kommer sedan.

Suid Afrika

The eagle has landed.
Nu ar jag back in Gauteng Province, Sydafrika. Och det ar Wunderbar. Det ar lite ajaj pa axlarna och nastippen av solen och hettan men det ar ingenting vi klagar pa.

Idag har vi varit pa roadtrip till Sun City med allt vad det innebar och i morgon ger vi oss av pa annu en roadtrip ut till kusten och Durban. Jag har nastan helt bestamt mig for att jag ska simma med hajar. Om det inte ruinerar mig.

Annars har vi hunnit med ratt mycket. Varit pa safari, klappat lejonungar, lekt med svarta leoparder (dock bara jag som vagade/ville gora), shoppat, solatbadat, varit pa Romerska Baden och Pick a Pancake (tva av mina favoritstallen). Jag fick kopa nytt minneskort till min Canon redan efter forsta dagen. Sa bilder kommer, var sa sakra.

Nu sitter familjen och tittar pa svensk film som Marc och jag hade med oss sa jag ska val joina dem nu.

Hejda for nu.

Lösning

Vår smarta lösning på att inte glömma passen:

Holiday it's the best day

Hemkommen från work. Trött, ont i huvudet och lätt illamående efter gårdagens strapatser. Trots att jag var duktig och tänkte på refrängen tidigt. Det blev inget sova-i-hallen-med-ytterkläderna-på igår. Men det var lyckat. Jag hade jätteroligt trots att jag var tvungen att dra mig hemåt skapligt. 

Och i morgon åker vi på semester. Efterlängtade underbara härliga semester. Sydafrika i elva dagar. Saker jag inte kommer sakna när jag är borta: Gå upp klockan 05.20. Gå till jobbet. Jobba. 

Jag måste köpa en ny kameraväska. 

Freitag

Har precis lyssnat på P3-dokumentär om Diskoteksbranden 98 och är helt förstörd. Jag är för känslig för sådant. 

Nu ska jag iväg till jobbet. Hade visst lovat P för ett år sen att jag skulle bjuda honom på McDonalds "någon dag". Vet inte om han hittar på det, eller om jag verkligen lovat det. Men jag utgår från att jag har lovat det, för sådant kommer han ihåg. Vilken veckodag det är eller vad vi ska göra om en timme går honom helt förbi, men McDonaldsmat är heligt så dit ska vi idag. Och kväll ska vi titta på Sunes Jul, Mysteriet på Greveholm och baka pepparkakor. 

Ibland är mitt jobb ganska mysigt ändå. 

Pik

Danielle skriver blogg ungefär på samma sätt som jag skrev dagbok när jag var liten. På en sida kan det stå "Idag åckte jag sidär" (=idag åkte jag skidor) och på sidan därpå står det "Idag fira vi misomar" (=idag firade vi midsommar). Nu menar jag inte att Danielle skriver som om hon gått i särskola, utan mer att hon sköter sin uppdatering på ungefär samma sätt. Ett inlägg vinter, ett vår, ett sommar och kanske två på hösten. Om vi har tur. 

Coppola- Maraton

Har jag haft med mig själv nu. Underbart.

"Why are you here honey? You're not even old enough to know how bad life gets"

"No offence Doctor,  but you've never been a thirteen year old girl"

The Virgin Suicides

Lost in Translation

From the middleway street

Idag har jag varit på "arbetsintervju-fika". Lagom formellt och lagom avslappnat. Kände mig dock aningen underkvalificerad när jag satt där. Men jag måste gjort ett väldigt bra intryck, för jobbet är mitt om jag vill ha det. Men nu vet jag verkligen inte. 

 

(Efter introduktion och utbildning) ska jag hålla make up klasser i studio varje måndag. Om jag tackar Ja. Måndagar är för närvarande min enda fasta lediga dag.. Så hur ska jag göra? Hjälp mig bestämma. Det blir så mycket enklare då. 

Jag är mentally challenged när det gäller att bestämma saker. Ambivalent. Jepp, helt klart min starkaste svaghet.

Världens bästa tjuvlyssning

(stulet och kopierat från tjuvlyssnat.se)

Växjö Resecentrum

Det är sent och alla som sitter och väntar på sina bussar och tåg är trötta. Helt plötsligt kommer det två högljudda och påverkade fjortisar. De får syn på de stora förvaringsskåpen vid väggen och börjar krypa in i varsitt skåp och stänger skåpsdörren. De börjar banka och slå på väggarna samtidigt som de gapskriker åt varandra. Alla som tittar på suckar.
Äldre man ~60: Nästan så att det är värt att slösa en tia eller två på att låsa in de jävlarna

Dagens ord: Grosshandlarn

Det roligaste som hänt idag. 

Breakdown

Vissa dagar har alla människor gemensamt: Dagarna då man verkligen inte, som i verkligen inte, känner för att gå till jobbet.  Jag har haft ganska många olika jobb men när man inte känner för att gå till jobbet, så är jobbet som personlig assistent det absolut värsta. De dagarna känner jag mig som en utbränd, ensamstående mamma som ska storhandla med sina ungar som bara ligger på golvet i affären och gråter efter godis. Och ju mer trött och irriterad man är, desto roligare är det för dem att provocera. Och desto mer uppmärksamhet vill de ha. Och jag vill bara gå in i ett tomt rum och skrika in i väggen. 

Lugn

Jag känner mig lugn nu. Ingen inre strid med mig själv idag. Om allt jag borde fixa och allt jag borde göra. Jag har inte dålig samvete för att jag inte ringer farmor, för att jag inte orkar åka och hälsa på morfar. Jag har inte dåligt samvete för att jag borde städa, börja träna eller vara en bättre flickvän. För jag gör så gott jag kan. Jag ger allt som jag kan ge just nu. Jag vill inte vara överduktig. Ingen blir någonsin glad eller bekräftad av det. Jag gör så gott jag kan nu. Resten får komma av sig själv.  

Overdosing with you

I want to OD on DH

Let me overdose on DH with you

Så sjunger Lars Lindquist och det var vad vi gjorde ikväll. Överdoserade Desperate Houswives. Danielle kom hit. Hon var lite ledsen så vi pysslade om henne. Köpte hem hämtmat, choklad och snus. Satt i soffan och pratade. Och tittade på Desperate Housewives. 

Kan man inte ändra situationen som den är så kan man i alla fall göra saker och ting bättre för stunden. Ben & Jerry's glass kan konsten att kyla hjärtan lite. 

Lite rolig kuriosa om kvällen: Jag hade på mig leggings och stor T-shirtklänning och satt i soffan under en filt. Danielle kommer och sätter sig bredvid mig i soffan varpå hon ser ett (annat) par leggings liggande över armstödet. Då sliter hon upprört av mig filten i tron om att jag har klätt av mig. Haha. "OKEJ"

Men det är Danielle det. Min sockerpingla.

Deppigheten över förra inlägget är lite mer avlägset nu. Tänker på vad Marc sa nyss: Jag har inte tid att blogga. Jag rår om mig själv istället. 

Det gör mig glad.

Samma nätter väntar alla

Har legat i soffan och lyssnat på mina gamla dammiga Vinyl idag. Det kändes fint och lite vemodigt. Idag har vart en underlig dag. Funderat mycket kring det mesta. Kring varför man bloggar bland annat. Varför man vill skapa en annan bild av sig själv och därefter väga vad man tycker passar in i just den bilden. Som om den verkliga verkligheten inte duger. Funderade över varför jag själv bloggar. Vissa stunder vill jag inte ens att någon ska läsa det jag skriver..  

Får väl återkomma när jag har något att förmedla världen helt enkelt. 

jag gjorde upp en eld för dig

och nu brinner hela skogen

Fredag

He said Friday I'm in love

I said I am too

Hemkommen från jobbet nu. 

Har tillbringat morgonen med att försöka förklara Internets outgrundliga vägar för M. Det var lättare sagt än gjort med frågor som "Kan internet gå sönder?" och "Var finns internet?". Jag tycker så mycket om M, men klockan halv sju på morgonen känner man sig varken professorisk eller pedagogisk i sina förklaringar.. Hon nöjde sig inte riktigt med mina halvdana svar heller så jag fick lämna henne undrandes. 

Nu sitter jag och lyssnar genom Hello Saferides nya album More Modern Short Stories From Hello Saferide. Kan bara konstatera att they still know their stuff. 

"People are like songs. It's ture

Some seem dull at first, but then they grow on you

Me, I'm like Can't get you out of my head

Annoying at times, but I make you want to dance

But you are the only one I've met who's God only knows

I liked you the first time I met you, and it grows, and grows, and grows"

Får rysningar.

God only knows (med Beach Boys) kan vara den vackraste låten i världshistorien. Den vackraste som håller i längden. Och Annikas musik säger som vanligt mer än tusen ord. 

Nu ska jag ta på min lite anständiga kläder och ge mig iväg på möte med vår personalgrupp hos P. Vi ska lägga om schemat för femtioelfte gången eftersom våra chefer inte kan stava till hänsyn och lyhördhet. Raseriutbrott snart. Adhd på hög nivå. Måste ta mig därifrån och påbörja mitt liv snart. Börja studera på heltid och vara duktig osv osv. 

...Men inte idag.

You are the only one I've met who's God only knows

Scrapbook

I'm at the crossroads waiting for a sign

My life is standing still, but I'm still alive

Oasis - Keep the Dream Alive. En låt jag lyssnade mycket på i gymnasiet.

Danielle var här ikväll och av någon anledning slank vi in på Lunarstorm.se. Stor nostalgiresa rakt tillbaka till gymnasiet! Vi tittade på gamla bilder och läste våra gamla blogginlägg. Ofantligt roligt. Allt fanns där! Pluggångesten. Projektarbetshetsen som vi var övertygade skulle gå käpprätt någonstans (men som visade sig bli ett mvg). Vänskapen. Kärleksbekymren. Dagarna innan och efter studenten. Åh, det var som igår men ändå otroligt avlägset. 

När nostalgin ändå hade kickat in, så gick jag även in på min ytterst gamla DaviantArt.  Kändes märkligt att titta genom sina gamla bilder och se vad folk skrivit om dem sedan man var borta. Jag hade 98 nya meddelande. Och 137 nya "deviations"  (och jag tänker titta genom alla). Blev nästan lite rörd när jag såg att det var så många som skrivit att jag skulle fortsätta. Lite full i skratt blev jag också över att jag publicerat bilder som inte fungerar någonstans. Som på riktigt är fula (som Zeljco, gamla fotoläraren hade sagt).

Publicerar några (för mig) ordentliga nostalgitrippar från både Lunarbloggen och Deviant här:

(5 december 06)

(bara för att jag lovade Danielle att skriva blogg lite oftare så hon hade något att läsa i skolan 8) och för att jag inte har något bättre för mig)

jag är
obeskrivligt trött!
alltid dessa långa (sega) lektioner och sena eftermiddagar
(varför går vi kultur Danielle?!)

jag har hur många läxor som helt som jag inte gjort, arbeten jag borde skriva och prov jag borde plugga till men det gör jag inte och jag orkar inte ens ha dåligt samvete för det längre. jag håller på att intala mig själv att jag ska skärpa mig efter jul (men det kommer jag nog inte göra)

och eftersom jag alltid sparar allting till sista sekunden skulle jag ner och köpa postit-lappar till i morgon också, men det fanns ta mig sjutton inte någonstans. var både på hemköp och ica och posten (var köper man postit-lappar?). använder man inte postit-lappar längre? 
jag förstår ingenting.

pratar med Emil på msn och han skickar underbar musik. 

jag är väldigt tacksam för allt jag har, men jag har tråkigt! jag är trött på att vakna, gå till skolan, plugga, sova, vakna, gå till skolan osv osv. jag vill göra någonting annat. jag vill göra NÅGONTING. 

"jag borde åka bort 
(men jag tror jag stannar kvar)" 

om livet vore okomplicerat och jag vore lite (mycket) mer impulsiv hade jag nog suttit på ett plan söderut nu.  

nu ska jag titta på Filip och Fredrik
hej hej

________________________________

2 januari 2007) 

Jag sitter och lyssnar på gammla klassiker. 

Give me moments
Just give me moments 
Give me moments
Not hours or days 
Give me moments
Just give me moments 

det är ett nytt år
med nya möjligheter och besvikelser

hej!

________________________________

(4 januari 07)

min kamera strejkar. 
jag lånade ut den en endaste eftermiddag och nu är den inte sig lik. suck. får lusläsa instruktionsboken och försöka lista ut vad som är fel och hur man fixar till det. det går nog.

jag avskyr att skolan snart börjar igen. det är så frustrerande att det redan är torsdag och jag dör av känslan av att snart sitta med skolarbete upp över öronen igen. vårt projektarbete går åt helvete med. kul. 

jag vill åka bort någonstans. (åter igen) JAG VILL GÖRA NÅGONTING ANNAT! (och så får jag mycket dåligt samvete för att jag klagar, för att jag känner mig så otroligt otacksam och borde tänka på barnen i afrika osv osv) 

mitt mål nu är att ta körkort så fort som möjligt och gå ut gymnasiet utan att sänka mig i någonting. 


för att avsluta med någonting trevligt så är Bloc Partys nya album riktigt riktigt bra!

Walking in the countryside
It seems that the winds have stopped
I took down the posters from my wall
Left letters for you all

________________________________ 

(7 januari 07)

I morgon börjar skolan igen och som plåster på såren ska jag köpa mig ett par nya jeans-byxor (älskar det ordet). 

Ikväll ska jag göra allt skolarbete som jag skjutit aldeles för länge på. 
om jag lyckas tvinga mig själv till det..

men först ska jag fixa min kamera och gå ut och fota.

________________________________ 

(22 januari 2007)

svenskaskrivning i morgon.
jag har inte börjat läsa på ännu så jag tror att jag kommer vara sjuk i morgon.

är irriterad över projektarbetet.

måste för övrigt sluta slarva med allt mitt skolarbete! (jag säger det till mig själv hela tiden men ingen förbättring sker) men jag kan bara inte förmå mig sjäv att plugga. det går inte! jag har noll lust och noll motivation. 

You think your days are ordinary
And no one ever thinks about you
But we're all the same
And she can hardly breathe without you

________________________________ 

(23 januari 07)

var hemma idag.
otroligt skönt. 

sov ut, läste böcker (som JAG valt), lyssnade på min musik, studerade lite (i VALFRI takt och ordning) och bara njöt av att vara ensam. hann göra klart hela mitt Kenzo Tange-arbete och påbörja religionen. det hade jag aldrig hunnit om jag gått till skolan idag. 

som sagt: låt inte skolan störa dina studier

________________________________ 

(17 april 07)

JAG HAR TAGIT KÖRKORT!

total och maximal lycka (även om mycket också har gått snett sedan dess)

Danielle firade mig igår  med brownie på café (samt PA-plugg) och idag åkte jag på en mini-roadtrip som avslutades med en lång och hjärtlig fika. 

Nu börjar livet.

__

Haha.

Vilken liten skoldeprimerad unge man var, trots att det inte är så fasligt länge sen. Nu hade jag gärna gjort om gymnasiet. Om inte för något annat så för att man gjorde något vettigt varje dag (om man tänker i allmänhet). Och för att man hade bra "arbetstider".. 

Hej med er.