Lösning

Vår smarta lösning på att inte glömma passen:

Holiday it's the best day

Hemkommen från work. Trött, ont i huvudet och lätt illamående efter gårdagens strapatser. Trots att jag var duktig och tänkte på refrängen tidigt. Det blev inget sova-i-hallen-med-ytterkläderna-på igår. Men det var lyckat. Jag hade jätteroligt trots att jag var tvungen att dra mig hemåt skapligt. 

Och i morgon åker vi på semester. Efterlängtade underbara härliga semester. Sydafrika i elva dagar. Saker jag inte kommer sakna när jag är borta: Gå upp klockan 05.20. Gå till jobbet. Jobba. 

Jag måste köpa en ny kameraväska. 

Freitag

Har precis lyssnat på P3-dokumentär om Diskoteksbranden 98 och är helt förstörd. Jag är för känslig för sådant. 

Nu ska jag iväg till jobbet. Hade visst lovat P för ett år sen att jag skulle bjuda honom på McDonalds "någon dag". Vet inte om han hittar på det, eller om jag verkligen lovat det. Men jag utgår från att jag har lovat det, för sådant kommer han ihåg. Vilken veckodag det är eller vad vi ska göra om en timme går honom helt förbi, men McDonaldsmat är heligt så dit ska vi idag. Och kväll ska vi titta på Sunes Jul, Mysteriet på Greveholm och baka pepparkakor. 

Ibland är mitt jobb ganska mysigt ändå. 

Pik

Danielle skriver blogg ungefär på samma sätt som jag skrev dagbok när jag var liten. På en sida kan det stå "Idag åckte jag sidär" (=idag åkte jag skidor) och på sidan därpå står det "Idag fira vi misomar" (=idag firade vi midsommar). Nu menar jag inte att Danielle skriver som om hon gått i särskola, utan mer att hon sköter sin uppdatering på ungefär samma sätt. Ett inlägg vinter, ett vår, ett sommar och kanske två på hösten. Om vi har tur. 

Coppola- Maraton

Har jag haft med mig själv nu. Underbart.

"Why are you here honey? You're not even old enough to know how bad life gets"

"No offence Doctor,  but you've never been a thirteen year old girl"

The Virgin Suicides

Lost in Translation

From the middleway street

Idag har jag varit på "arbetsintervju-fika". Lagom formellt och lagom avslappnat. Kände mig dock aningen underkvalificerad när jag satt där. Men jag måste gjort ett väldigt bra intryck, för jobbet är mitt om jag vill ha det. Men nu vet jag verkligen inte. 

 

(Efter introduktion och utbildning) ska jag hålla make up klasser i studio varje måndag. Om jag tackar Ja. Måndagar är för närvarande min enda fasta lediga dag.. Så hur ska jag göra? Hjälp mig bestämma. Det blir så mycket enklare då. 

Jag är mentally challenged när det gäller att bestämma saker. Ambivalent. Jepp, helt klart min starkaste svaghet.

Världens bästa tjuvlyssning

(stulet och kopierat från tjuvlyssnat.se)

Växjö Resecentrum

Det är sent och alla som sitter och väntar på sina bussar och tåg är trötta. Helt plötsligt kommer det två högljudda och påverkade fjortisar. De får syn på de stora förvaringsskåpen vid väggen och börjar krypa in i varsitt skåp och stänger skåpsdörren. De börjar banka och slå på väggarna samtidigt som de gapskriker åt varandra. Alla som tittar på suckar.
Äldre man ~60: Nästan så att det är värt att slösa en tia eller två på att låsa in de jävlarna

Dagens ord: Grosshandlarn

Det roligaste som hänt idag. 

Breakdown

Vissa dagar har alla människor gemensamt: Dagarna då man verkligen inte, som i verkligen inte, känner för att gå till jobbet.  Jag har haft ganska många olika jobb men när man inte känner för att gå till jobbet, så är jobbet som personlig assistent det absolut värsta. De dagarna känner jag mig som en utbränd, ensamstående mamma som ska storhandla med sina ungar som bara ligger på golvet i affären och gråter efter godis. Och ju mer trött och irriterad man är, desto roligare är det för dem att provocera. Och desto mer uppmärksamhet vill de ha. Och jag vill bara gå in i ett tomt rum och skrika in i väggen. 

Lugn

Jag känner mig lugn nu. Ingen inre strid med mig själv idag. Om allt jag borde fixa och allt jag borde göra. Jag har inte dålig samvete för att jag inte ringer farmor, för att jag inte orkar åka och hälsa på morfar. Jag har inte dåligt samvete för att jag borde städa, börja träna eller vara en bättre flickvän. För jag gör så gott jag kan. Jag ger allt som jag kan ge just nu. Jag vill inte vara överduktig. Ingen blir någonsin glad eller bekräftad av det. Jag gör så gott jag kan nu. Resten får komma av sig själv.  

Overdosing with you

I want to OD on DH

Let me overdose on DH with you

Så sjunger Lars Lindquist och det var vad vi gjorde ikväll. Överdoserade Desperate Houswives. Danielle kom hit. Hon var lite ledsen så vi pysslade om henne. Köpte hem hämtmat, choklad och snus. Satt i soffan och pratade. Och tittade på Desperate Housewives. 

Kan man inte ändra situationen som den är så kan man i alla fall göra saker och ting bättre för stunden. Ben & Jerry's glass kan konsten att kyla hjärtan lite. 

Lite rolig kuriosa om kvällen: Jag hade på mig leggings och stor T-shirtklänning och satt i soffan under en filt. Danielle kommer och sätter sig bredvid mig i soffan varpå hon ser ett (annat) par leggings liggande över armstödet. Då sliter hon upprört av mig filten i tron om att jag har klätt av mig. Haha. "OKEJ"

Men det är Danielle det. Min sockerpingla.

Deppigheten över förra inlägget är lite mer avlägset nu. Tänker på vad Marc sa nyss: Jag har inte tid att blogga. Jag rår om mig själv istället. 

Det gör mig glad.

Samma nätter väntar alla

Har legat i soffan och lyssnat på mina gamla dammiga Vinyl idag. Det kändes fint och lite vemodigt. Idag har vart en underlig dag. Funderat mycket kring det mesta. Kring varför man bloggar bland annat. Varför man vill skapa en annan bild av sig själv och därefter väga vad man tycker passar in i just den bilden. Som om den verkliga verkligheten inte duger. Funderade över varför jag själv bloggar. Vissa stunder vill jag inte ens att någon ska läsa det jag skriver..  

Får väl återkomma när jag har något att förmedla världen helt enkelt. 

jag gjorde upp en eld för dig

och nu brinner hela skogen

Fredag

He said Friday I'm in love

I said I am too

Hemkommen från jobbet nu. 

Har tillbringat morgonen med att försöka förklara Internets outgrundliga vägar för M. Det var lättare sagt än gjort med frågor som "Kan internet gå sönder?" och "Var finns internet?". Jag tycker så mycket om M, men klockan halv sju på morgonen känner man sig varken professorisk eller pedagogisk i sina förklaringar.. Hon nöjde sig inte riktigt med mina halvdana svar heller så jag fick lämna henne undrandes. 

Nu sitter jag och lyssnar genom Hello Saferides nya album More Modern Short Stories From Hello Saferide. Kan bara konstatera att they still know their stuff. 

"People are like songs. It's ture

Some seem dull at first, but then they grow on you

Me, I'm like Can't get you out of my head

Annoying at times, but I make you want to dance

But you are the only one I've met who's God only knows

I liked you the first time I met you, and it grows, and grows, and grows"

Får rysningar.

God only knows (med Beach Boys) kan vara den vackraste låten i världshistorien. Den vackraste som håller i längden. Och Annikas musik säger som vanligt mer än tusen ord. 

Nu ska jag ta på min lite anständiga kläder och ge mig iväg på möte med vår personalgrupp hos P. Vi ska lägga om schemat för femtioelfte gången eftersom våra chefer inte kan stava till hänsyn och lyhördhet. Raseriutbrott snart. Adhd på hög nivå. Måste ta mig därifrån och påbörja mitt liv snart. Börja studera på heltid och vara duktig osv osv. 

...Men inte idag.

You are the only one I've met who's God only knows

Scrapbook

I'm at the crossroads waiting for a sign

My life is standing still, but I'm still alive

Oasis - Keep the Dream Alive. En låt jag lyssnade mycket på i gymnasiet.

Danielle var här ikväll och av någon anledning slank vi in på Lunarstorm.se. Stor nostalgiresa rakt tillbaka till gymnasiet! Vi tittade på gamla bilder och läste våra gamla blogginlägg. Ofantligt roligt. Allt fanns där! Pluggångesten. Projektarbetshetsen som vi var övertygade skulle gå käpprätt någonstans (men som visade sig bli ett mvg). Vänskapen. Kärleksbekymren. Dagarna innan och efter studenten. Åh, det var som igår men ändå otroligt avlägset. 

När nostalgin ändå hade kickat in, så gick jag även in på min ytterst gamla DaviantArt.  Kändes märkligt att titta genom sina gamla bilder och se vad folk skrivit om dem sedan man var borta. Jag hade 98 nya meddelande. Och 137 nya "deviations"  (och jag tänker titta genom alla). Blev nästan lite rörd när jag såg att det var så många som skrivit att jag skulle fortsätta. Lite full i skratt blev jag också över att jag publicerat bilder som inte fungerar någonstans. Som på riktigt är fula (som Zeljco, gamla fotoläraren hade sagt).

Publicerar några (för mig) ordentliga nostalgitrippar från både Lunarbloggen och Deviant här:

(5 december 06)

(bara för att jag lovade Danielle att skriva blogg lite oftare så hon hade något att läsa i skolan 8) och för att jag inte har något bättre för mig)

jag är
obeskrivligt trött!
alltid dessa långa (sega) lektioner och sena eftermiddagar
(varför går vi kultur Danielle?!)

jag har hur många läxor som helt som jag inte gjort, arbeten jag borde skriva och prov jag borde plugga till men det gör jag inte och jag orkar inte ens ha dåligt samvete för det längre. jag håller på att intala mig själv att jag ska skärpa mig efter jul (men det kommer jag nog inte göra)

och eftersom jag alltid sparar allting till sista sekunden skulle jag ner och köpa postit-lappar till i morgon också, men det fanns ta mig sjutton inte någonstans. var både på hemköp och ica och posten (var köper man postit-lappar?). använder man inte postit-lappar längre? 
jag förstår ingenting.

pratar med Emil på msn och han skickar underbar musik. 

jag är väldigt tacksam för allt jag har, men jag har tråkigt! jag är trött på att vakna, gå till skolan, plugga, sova, vakna, gå till skolan osv osv. jag vill göra någonting annat. jag vill göra NÅGONTING. 

"jag borde åka bort 
(men jag tror jag stannar kvar)" 

om livet vore okomplicerat och jag vore lite (mycket) mer impulsiv hade jag nog suttit på ett plan söderut nu.  

nu ska jag titta på Filip och Fredrik
hej hej

________________________________

2 januari 2007) 

Jag sitter och lyssnar på gammla klassiker. 

Give me moments
Just give me moments 
Give me moments
Not hours or days 
Give me moments
Just give me moments 

det är ett nytt år
med nya möjligheter och besvikelser

hej!

________________________________

(4 januari 07)

min kamera strejkar. 
jag lånade ut den en endaste eftermiddag och nu är den inte sig lik. suck. får lusläsa instruktionsboken och försöka lista ut vad som är fel och hur man fixar till det. det går nog.

jag avskyr att skolan snart börjar igen. det är så frustrerande att det redan är torsdag och jag dör av känslan av att snart sitta med skolarbete upp över öronen igen. vårt projektarbete går åt helvete med. kul. 

jag vill åka bort någonstans. (åter igen) JAG VILL GÖRA NÅGONTING ANNAT! (och så får jag mycket dåligt samvete för att jag klagar, för att jag känner mig så otroligt otacksam och borde tänka på barnen i afrika osv osv) 

mitt mål nu är att ta körkort så fort som möjligt och gå ut gymnasiet utan att sänka mig i någonting. 


för att avsluta med någonting trevligt så är Bloc Partys nya album riktigt riktigt bra!

Walking in the countryside
It seems that the winds have stopped
I took down the posters from my wall
Left letters for you all

________________________________ 

(7 januari 07)

I morgon börjar skolan igen och som plåster på såren ska jag köpa mig ett par nya jeans-byxor (älskar det ordet). 

Ikväll ska jag göra allt skolarbete som jag skjutit aldeles för länge på. 
om jag lyckas tvinga mig själv till det..

men först ska jag fixa min kamera och gå ut och fota.

________________________________ 

(22 januari 2007)

svenskaskrivning i morgon.
jag har inte börjat läsa på ännu så jag tror att jag kommer vara sjuk i morgon.

är irriterad över projektarbetet.

måste för övrigt sluta slarva med allt mitt skolarbete! (jag säger det till mig själv hela tiden men ingen förbättring sker) men jag kan bara inte förmå mig sjäv att plugga. det går inte! jag har noll lust och noll motivation. 

You think your days are ordinary
And no one ever thinks about you
But we're all the same
And she can hardly breathe without you

________________________________ 

(23 januari 07)

var hemma idag.
otroligt skönt. 

sov ut, läste böcker (som JAG valt), lyssnade på min musik, studerade lite (i VALFRI takt och ordning) och bara njöt av att vara ensam. hann göra klart hela mitt Kenzo Tange-arbete och påbörja religionen. det hade jag aldrig hunnit om jag gått till skolan idag. 

som sagt: låt inte skolan störa dina studier

________________________________ 

(17 april 07)

JAG HAR TAGIT KÖRKORT!

total och maximal lycka (även om mycket också har gått snett sedan dess)

Danielle firade mig igår  med brownie på café (samt PA-plugg) och idag åkte jag på en mini-roadtrip som avslutades med en lång och hjärtlig fika. 

Nu börjar livet.

__

Haha.

Vilken liten skoldeprimerad unge man var, trots att det inte är så fasligt länge sen. Nu hade jag gärna gjort om gymnasiet. Om inte för något annat så för att man gjorde något vettigt varje dag (om man tänker i allmänhet). Och för att man hade bra "arbetstider".. 

Hej med er.

Save my soul

Jag har något väldigt dyrbart i min playlist just nu. Sällan har en låt berört mig så mycket som nu. Sällan har något betytt så mycket. Och jag vet inte ens vad det är. Den mäter upp med Annika Norlins låt I wonder who is like this one. Och förbi. Känner mig som en fjortonåring som precis förälskat mig i en artist för första gången. Vill inte ens skriva vilken låt det är. Repeat efter repeat efter repeat. Grannarna ringer väl störningsjouren snart men det bryr jag mig inte om. 

(Såhär mår vi mentalt idag.

Kan vara min mest B bild någonsin

...

Men ibland bryr man sig inte alls)

Bless

Though the love of spring was in the air

My heart for her refused to care

(utkast från gårdagen)

Jäst.

Sitter här. Mätt som jagvetintevad. Precis hemkommen från middag hos Anna med Emelisa och Danielle. Tittade på Idol och jag känner mig varm i hjärtat när jag tänker på att Lars fick avlägsna sig från det konceptet. Jag kommer att sakna honom. For sure. Men han skulle inte göras till någon Idol-idol. Han behövde bara få lite uppmärksamhet dragen till sin egen musik. Och jag längtar tills vi får ta del av den. 

Ge oss din musik Lars! Nu. 

När han framförde Rejected Love blåste han iväg mig på samma sätt som Billie blåste iväg mig när jag hörde dem första gången. Kanske inte riktigt på samma sätt. Men nästan. Han är den enda som någonsin varit med i Idol som jag gillar. (Ja, Idol är ett skämt). Och bara grejen att gå upp i beigebrun kostym med flaskbottenglasögon och göra narr av hela schlagerkonceptet (eller om han bara gjorde det för att vara rolig, det kvittar) gör att han stiger i mina ögon.

Men men. 

Nog med tjat om Lars. Det ska inte bli någon Darin-hets här. 

Nu till dagens:

Vicky är hemma från Oslo över helgen. Känns mer än väl. Trots att hon inte varit borta så länge så har jag saknat henne. Vi har i stort sett varit vänner från dag ett då våra fäder varit bästisar sen de gick i lågstadiet. Hon kom och hälsade på mig på BB när jag var två dagar gammal. Kanske inte på eget initiativ eftersom hon bara var sex månader. Men i alla fall. Och trots att vi i vissa perioder har umgåtts lite mindre ofta så måste hon alltid finnas i mitt liv. I avsaknad av syskon så är hon och Cattis det närmsta systrar man kan komma. Det är bara sådant som känns i hjärtat. 

Nu blev det lite sentimentalt och det var inte meningen. Jag måste också kila nu, så mer ord hinns inte. Vi har viktiga fikastunder att ta igen. Danibelle kommer också. Och hon är ju inte helt dum i huvudet hon heller så det kommer bli nice. 

Hej med er.

One of these days-

Hade precis skrivit mitt bästa inlägg här i bloggen och så slinker Marc Snark s små oflinka fingrar in över tangentbordet och råkar radera alltihopa. Ah well, sånt händer. Men stryk ska han få för det.

Den där Marc är för övrigt väldig rolig. Speciellt när han är trött. Ingen människa är mer lättirriterad än han då. Jag kom hem i morse efter en natt på jobbet och hittade honom i sängen. Till synes mer död än levande. Tvingade med honom ut på kortaste promenaden, till kontoret, som ligger 400 meter från min lägenhet. Allt jag hörde från honom var "Håå det är så långt hem" och varje gång jag stannade för att knäppa en bild så säger han "Självklart ska du ha en bild på detdär. JAG GÅR I FÖRVÄG!" Jag gick och skrattade åt honom hela vägen. 

(Kan tillägga att hans första reaktion när han läste det här inlägget var: "FYRA HUNDRA METER ÄR DET JU INTE!!!". Haha)

Annars. Glad dag idag. 

Jobbar bara några timmar och i morgon är jag ledig. Obama vann valet. Ska snart iväg till Vallastallet för lite jobb och mys med hästarna. Blir en långpromenad dit också för nu skiner solen. Kameran ska med! Hej med er.

(Fann löv som fortfarande var gröna)

En oändligt mycket trött Marc

Reading is sexy

Hemma! Skönt. Skönt. Skönt. 

De få minusgraderna var väldigt påtagliga under den korta promenaden hem. 

Det inhandlades tvättkorg, galgar (nödvändigt), samt ljuslyktor och diverse annat (onödigt). Helt enligt planerna. Jag fann också ett par mattsvarta stövlar/kängor. Av det lite tuffare slaget. Precis vad jag behövde till min annars gulligt-fina garderob. Inte för att jag behövde ett par skor till, i praktiken. Men så kan det vara.

Nu ligger vi i sängen. Skavfötters. Marc spelar tv-spel och jag läser bok. Jag hade bara 100 sidor kvar i Låt den rätte komma in när Marc kom hem med En spricka i kristallen till mig och jag blev helt uppslukad. Så nu får Den Rätte ligga på hyllan tills jag läst ut min nya. Finns få saker jag tycker om mer än att läsa en riktigt bra bok. Reading is sexy och jag är en nörd. 

Nu väntar Boston Tea Party. 

Hej hej.

How Low

Vad låg jag varit de sista dagarna. Låg på ett tråkigt vis. Måste komma på ett sätt att rycka upp mig ur vinterslasket. Det är sådant man har vänner till. Och som man själv kan rycka upp när de behöver det. Är tacksam över att jag har sådana. Mina guldkorn i vardagen är vad de är. 

Nu ska jag och Marc snart åka till Ikea. Underbart jävla vardagsliv. 

Jag gillar sånt. 

Trött.

Min monstervecka är slut nu. Om man bortser från mitt 06.30-8 pass i morgon bitti. Det är det sista. Jag har jobbat 7 av 7 dagar. Minst tio timmar per dag i genomsnitt. Och tre nätter. Jag har aldrig varit såhär trött i hela mitt liv. Utarbetad. Men jag har blivit en hejare på suduko. Jag har säkert gått upp fem kilo den här veckan också. Är man på jobbet så äter man. Antingen ofta eller onyttigt. Eller både och. Träna i veckan. Måsten måsten måsten. 

Skönt att vara hemma med Marc nu. 

Den jävla bekvämligheten.

Efter att ha vikarierat i veckan var det en fröjd att vara tillbaka hos P. Hos honom vet man hur allt fungerar och ska vara. Man känner sig som hemma. Man går runt och plockar. Gör frukost. Planerar. Spiller kaffe på viktiga papper. Smågnabbas med P. Säger elaka saker till varandra. På ett kärleksfullt sätt. Det är som att vara hemma, men ändå inte. 

Det är både skönt och skrämmande att det känns så. Skönt för att det inte är lika långtråkigt längre, som jag tyckte att det var i början. Skrämmande för att jag har börjat vänja mig och blivit bekväm. Jag måste ta upp studerandet snart. Jag får inte bli bekväm. Jag måste utvecklas. Jag måste framåt. Jag måste få användning av allt det där som jag kan och vet. 

Tanken på att fastna i ett dåligt betalt sommarjobb får mig att känna mig ganska panikslagen ibland. Men jag har inte energin till att plugga. Inte just nu. Det är lite 'take a walk in the park, take a valium pill' just nu. Och ger jag mig in i formgivarbranschen (gud så töntigt det låter) vill jag göra det med bravur. Jag vill läsa på den bästa skolan. Jag vill sticka ut och jag vill vara bra. Jag vill inte bara glida igenom. Och om jag sen inte kan vara så bra som krävs är det en annan femma. Men jag vill försöka. Får försöka hitta energin till att hitta energin helt enkelt. 

Men för nu är jag bekväm.

Snart ska jag tillbaka också. Till min arbetsplats. Har varit inne i staden en sväng nu och hunnit träffa Amanda som var hemma från Oslo över helgen. Vi hade inte setts på över tre månader, men nu när vi sågs var det som om hon aldrig varit borta. Kändes som om vi träffades i förra veckan. Men som hon sa: Det är väl så det ska vara. Och det är jag glad för.

Känner mig larvigt seriös idag...

Take a walk in the park, take a valium pill

Read the letter you got from the memory girl

But it takes more than this to make sense of the day

Yeah it takes more than milk to get rid of the taste

(-Belle & Sebastian, Sleep the clock around)