God morgon

Hej på er

Idag mår jag både mycket bättre och mycket sämre. Bättre för att min kroppstemperatur ligger på 37.8 istället för 39.9, sämre för att min hals håller på att ta livet av sig. Jag känner mig (och låter) som Agda 87 som rökt i 70 år. Näsan rinner och ögonen gråter trots att jag ändå är rätt glad. Det är dock så skönt att mamma är hemma nu. 

Hon hade med sig lite privatimport från det Sydafrikanska apoteket (Sverige, släng er i väggen)

(Och här skulle det funnits en bild på ett 

paket där det står "Finish the curse 

(atibiotic)" på, men det ville sig inte)

"Finish the curse" så att säga.

Meeeeeeen

Det här ser inte bra ut hördeni. Nu står termometer-siffrorna på 39.9 och det finns inte en chans att jag kan sova, för så fort jag lägger mig ner så kan jag inte andas. Som om det sitter ett lock i halsen på mig som stängs när jag försöker lägga mig ner. 

Det får nog bli vårdcentralen i morgon ändå. Trots att jag avskyr att gå dit. Sitta och vänta i osköna stolar en timme på att någon läkare ska prata med en i en minut och sedan bara bli hemskickad med orden "kom tillbaka om det inte blir bättre om några dagar". Jag vill ju bli bra nu! Jag har ju massor roligt att se fram emot i helgen som jag inte vill missa. 

Nu ska jag gå och sova. Sittandes. Och drömma om penicillin. 

River Phoenix

Har jag snöat in mig lite lite lite på. 

Någon om han är ju en riktig Stone Fox.

(Ja, jag vet att han tyvärr är död, men man kan väl få tröstdrömma lite ändå)

Status för min del då:

Febern har stigit från 37.9 till 39.0. Jag har varken mat, halstabletter, hostmedicin eller panodil hemma och mina ben bär verkligen inte till affären. Det är oerhört synd om mig.

"Ira"

Well you get what you give

And hell yes I lived

But if you live as you learn

I don't think I can learn

Oh with the sun in my eyes

Surprise, I'm living a lie

But I don't seem to learn

No I don't think I can learn

-The Cardigans, live & learn

JUST NU LEKER INTE LIVET

Michelle, I'm so lonely

Jag har börjat titta på Skins. Och ja, jag gillart'.

Panik på riktigt!

När ska dåliga saker sluta hända mig?

Det här är inte hämtat ur någon halvkass skräckfilm, 

det här hände mig igår natt:

Jag kommer hem, skapligt sent, och ser att glaset runt min port är krossat. När jag kommer innfanför porten ligger det glassplitter över hela hallen. Vid första trappan ligger det små väl utspridda pölar med blod som bildar spår upp till andra trappan. Jag blir lite illa till mods, blod är trots allt inte min grej. För varje trappsteg ökar mängderna, det är blod på golvet, på ledstången, på väggarna. Någon har gjort sig riktigt riktigt illa. När jag kommer upp till mitt våningsplan är dropparna lite mindre, MEN, så ser jag att det ligger en stor pöl med blod på golvet, längs hela min ytterdörr. Jag går fram till dörren och ser att det är rännilar på dörren och att handtaget är helt rött. Där slutar också de mystiska blodspåren. Jag får fullständig panik. Marcus får komma och undersöka att ingen tagit sig in i lägenheten och sen lyckas jag mot förmodan somna och sova i ett par timmar. 

Idag har grannar ringt på stup i kvarten för att kolla att jag lever. Hyresvärden har också tittat förbi med frågor om de krossade fönstren eftersom de tog för givet att det var jag som stått för dem. Funderar på att sätta upp en lapp på dörren där det står "Det är inte mitt blod". Frågorna kvarstår dock:

Vems är blodet?

Varför utanför min dörr? 

Ingenting kommer gratis

Det som kommer gratis är billigt

- Laleh

Det tycker jag är en bra morot.

Nu när jag verkligen måste kämpa.

Världens värsta

Eller världens bästa. Beroende på hur man ser det. 

Jag sörjer inte i alla fall. Tråkigt, men sant. 

Nu sitter jag och skriver cv. Det är lite pilligt att få till en bra akademisk engelska, det är många ord jag behöver slå upp och eftersom ordlistan på internet inte fungerar för tillfället sitter jag med den extremt tjocka Oxford Dictionary i knät. Den väger säkert fyra kilo. Sedan behöver jag hitta någon som kan översätta mina betyg. 

När jag bodde i landet långt i syd och precis hade slutat nian, så kunde jag ha fått praktisera på Svenska Ambassaden i Johannesburg, om jag hade velat. Jag var istället klok och flyttade hem till Sverige och började gymnasiet, men nu hade en sådan praktikplats inte varit tokig alls. En fågel har viskat i mitt öra att de tar in folk igen. 

Annars blir det kanske Oslo. Eller hota någon på skolkontoret så att jag får lägga till de kurser jag vill. 

Så. Hur har er dag varit?

Photo booth

Jag har bestämt mig för att jag vill läsa till Foto B-kursen.. Den har redan börjat, så i morgon ska jag undersöka om jag kan nässla mig in på något vis. Finns det inte platser kvar så dör jag. För nu är jag riktigt pepp på den. Min kamera är nog trött på min medelmåtta och halvdana bilder vid det här laget.. 

Den "omtalade" sko-bilden,

skolarbete

arrangerade bilder

min melodi

Sommar snälla

Den sista tiden har jag längtat något horribelt efter sommaren!

Jag har knappt tänkt på något annat än vad jag ska göra juni-juli-augusti och för varje grad som stiger närmre nollan så har jag fått mer och mer vårkänslor. Jag vill planera varje liten timme av min semester och jag räknar dagarna tills Bosses Glassbar öppnar och uteserveringarna invaderar stan. Jag är beredd att frysa, bara jag får stoppa undan min vinterjacka snart. Jag måste få sommar helt enkelt. Snart!

Från min och Amandas roadtrip förra sommaren

("rehab och fatcamp nästa")

Trains and sewing machines.

Klockan är halv elva. Det är lördag. Jag har spenderat kvällen med att sy om en klänning framför filmen Duplex som går nu på fyran. Ensam. Återigen, jag har inget liv.

Sin beskärda del.

Jag tackar gudarna för Amanda idag. För fyra timmar sedan var jag ett nervvrak som slutade andas på jobbet och fick skickas hem. Nu känns det som om jag fått gråta och skrika ut all frustration. För idag i alla fall. Vet att det kommer komma fler dagar som denna. Men för nu är jag lugn. Vet att jag inte kommer vara huvudpersonen i någon Hello Saferide-låt idag. 

Gammalt skolarbete,

men väl så passande

Candy.

Jag har, om möjligt, sett årens film. Candy. Jag ska inte försöka mig på att förklara den, dålig som jag är på att uttrycka mig skriftligt. Men den var.. Härlig. Vacker. Smutsig. Skitig. Sorglig. Men framför allt Vacker. Märkte flera gånger att jag satt och höll andan. Den måste ses och förstås av alla. 

Det enda negativa var paketeringen. Film-omslaget. Jag kan bli så arg på sådant. Omslag som inte gör sitt innehåll rättvist. Men smaken är ju som bekant delad..

...

För övrigt har dagen verkligen varit den värsta i mitt liv. Om det är till någon tröst. Fick en paus med Danielle och Cissi. Men annars har jag känt mig redo att lägga in mig själv på någon dårskapsklinik. Jag hatar det här. Jag säger inget mer. Bara att jag hatar det här. Jag är innerligt ledsen, men ber inte om förlåtelse. Möjligtvis om förståelse. Någon dag...

When you can stop, you don't want to.

When you want to stop, you can't.

- Candy

Here is the deepest secret nobody knows 

Here is the root of the root 

And the bud of the bud 

And the sky of the sky of a tree called life; 

Which grows higher than soul can hope or mind can hide 

And this is the wonder that's keeping the stars apart

I carry your heart, I carry it in my heart

- E. E. Cummings

The Hardest Part

Skitigt hår. Skitig dag. 

Ska snart åka iväg och jobba, men just nu jobbar jag bara på att hålla mig vaken...

Har fikat med Emelisa idag.  Hon satt med en kopp kaffe medan jag åt både middag och efterrätt. Och en kaffe på det. Jag struntar i allt vad vikt heter nu. Det får man när det är känslomässigt grått. Då ska man njuta av allt man kan. Vilket i mitt fall är mat. 

I morgon kommer vara den jobbigaste dagen i hela mitt liv. 

Och jag är inte redo för den.  

Och jag kommer nog inte sluta gnälla på ett tag...

Jaha...?

Idag har min hemtelefon ringt konstant. 

När jag svarar så brusar det mystiskt och ingen verkar vara på den andra linjen. Vet inte vad det är frågan om. Däremot vet jag att det är jobbigt, eftersom mina bärbara inte fungerar som de ska, så måste jag släpa mig ut till hallen där den fasta väggtelefonen står. Och när jag precis har gosat ner mig i soffan igen så ringer det igen. Snart orkar jag inte resa mig upp fler gånger. Dagens I-lands, jag vet. Men jag ska faktiskt träna ikväll. Någon måtta på motionen får det allt vara. 

Nu ringde det igen. Varför ringer inte människan på mobilen?

Have I ever told you I got struck by lightening 7 times?

Med solen i ögonen, och the Curious Case of Benjamin Button

har min dag bestått av. Den sistnämnda kan vara en av de vackraste filmer jag sett. (Jag blir dock lite förvånad om de inte hämtat åtminstone lite inspiration från Baklängeslivet. Men i alla fall.) Ganska amerikansk, som jag vanligtvis inte gillar, men så bra. Allt kan ha varit perfekt med den. Allt.

Med Solen i ögonen blev jag Winnerbäck-kär. Som jag blir varje vår. I år började det tidigt. Så nu sitter jag och sjunger För Dig och längtar tills jag kan spela gitarr tillräckligt bra för att klara av någon av hans låtar. 

Kvällen spenderades med Emelie och Danielle. Mysig middag med hemlagad god mat. Och innan det hann jag prata med Vicky i telefon en stund. Jag är så glad i min vänner. De tar hand om mig när jag inte orkar själv, som nu. (Någon gång ska jag agera storasyster åt er.) Jag behöver inte ens be om det eller darra på rösen. De vet och förstår ändå. Jag behöver inte säga någonting. Jag kan inte nog säga hur otroliga ni är. 

She taught me how to play the piano

and what it meant to miss somebody

- Benjamin Button

Och hon ringer och säger: det mörker du ser

gör att stjärnorna märks lite mer

- Vänner, Lars Winnerbäck

Jag ska prata om det viktigaste på jorden. Kärlek!

Nu är jag uppe i varv! Har precis haft Centralskolan-marathon med Amanda över msn. 

Alla som jag försökt introducera Centralskolan för har bara suckat och mumlat något om typsik trött Sofia-humor och jag har varit sjukligt frustrerad över att de inte ser det ofantligt roliga. Med Amanda var det annorlunda. Visserligen tog det bara ett år av tjat, men nu är hon äntligen frälst. Ingen kommer vilja bjuda oss på förfest i framtiden, för vi kommer bli Mia-och-Klariga igen, fast med Centralskolan. Längtar tills jag åker till Oslo så vi får skratta tillsammans.

-"Vad tror du att dina kollegor kan lära av dig?"

-"Ja, det finns ju många svar på den frågan. Men om jag står där med kniven mot strupen skulle jag nog säga självförsvar." 

Godnatt kära vänner

Humbert Humbert

Det blev ingen Danibelle idag. Hon var trött och skulle vara med (fj)Anton. 

Så jag har roat mig ensam med Lolita. Filmen. Inte boken. Bilden är missvisande eftersom det är omslaget till romanen av Vladimir Nabokov. Tycker bara att det är ett av de mest vackra och passande bokomslag jag sett. Gammalt och klassiskt och sådär avslöjar-lite-men-inte-för-mycket. Använde mig av det på en presentation jag hade en gång, men hursomhelst. Filmen var bra. Vacker och rent allmänt sådär som jag gillar, med kameraarbetet, färgtoner och de rätta blickarna. Ska nog se om den någon dag då jag är på riktigt analyshumör.

Försökte mig också på att ladda ner Candy, filmen Cissi pratat om, men det ville sig inte riktigt. Mitt tangentbord är fortfarande kladdigt och jobbigt att skriva på efter C-vitaminkatastrofen. Har torkat med trasa hur många gånger som helst men det verkar inte gå bort helt... Jag ska nog gå och lägga mig nu i vilket fall. Klockan halv nio en lördagkväll. Jag lever livet jag!

Brytet på mig själv

Danielle avvisar mina samtal = hon ligger och sover. Jag ska snart börja hetsa igen, men tänkte låta henne sova en stund till i alla fall. Snäll som jag är...

Men jag har ingenting att fördriva tiden med så länge. Nu sitter jag och leker i photoshop. Kollar bland annat hur jag skulle se ut utan ögonbryn. Väldigt intressant..... 

Spillde precis ut ett glas uppbrusad C-vitamin med blåbärssmak över hela tangentbordet också. Bry-tet. Datorn ger ifrån sig märkliga ljud, men verkar annars oskadd. Beauty & the Geek på teve. Trååååååkigt!

Nä Danielle, nu får du svara!

Farmor-Sofia Dag

Idag har farmor och jag spenderat lite kvalitetstid tillsammans. Barnbarsmys hela dagen. Det var min födelsedagspresent från henne, en heldags shoppingrunda på stan inklusive lunch på mitt favoritställe.  

Vi var ute tidigt, redan när stan öppnade och gick tills den stängde. Hann med det mesta. Jag tog med Farmor till Make Up Store där vi gick loss ganska duktigt. Farmor frossade i hälsosamma krämer och jag i smink. Sedan gick vi till den nyöppnade Afrikanska affären på Vasavägen. Riktigt mysig och Sydafrikansk. Inte billig dock, så vi hade inte med oss något hem därifrån. Jag lyfte på ett jättefint huvud som kostade 11000 och sen vågade jag inte röra något mer. Men Farmor som älskar Afrika och framför allt att prata om Afrika blev bästa vän med ägarinnan så innan vi gick vidare blev vi bjudna att fika med henne i butiken. Underbart Afrikanskt te hade hon (Amanda, du hade blivit helt lyrisk!), men det var ju självklart inte köpt i Sverige och hon sålde det inte i butiken.. 

Sedan ville jag gå till Museet där den nya utställningen fortfarande var igång. Farmor tog alltid med mig dit när jag var liten, så det kändes kul att just vi två gick dit igen. Den här utställningen var dock inte så bra som jag hade hoppats. Det var inte riktigt min typ av utställning, där jag kan gå runt och bara känna mig helt upprymd. Den här var lite mentalpatient-konst på något vis. Jag gillar mentalpatient-konst också, men då ska det verkligen kännas skruvat och sjukt. Den här var liksom för logiskt genomtänkt konstig. Då fungerar det inte riktigt tycker jag. Men farmor roar alltid med sina kommentarer.  

"Sofia, du som förstår dig på sånt här... Eller.. Nej, jag vet inte ens hur jag ska formulera någon fråga om den här..."

"Det är inte sånt här du kommer syssla med sen när du är färdigutbildad va?"

(Nejdå farmor, du behöver inte oroa dig.) 

Det blev en riktigt lyckad dag. 

Nu sitter jag och väntar på att Danielle ska sluta jobbet. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på ikväll, men jag hoppas att vi ska spela tevespel (som två riktiga grabbar), för det är jag sugen på. Vi ska inte gå ut i alla fall. Behöver fortfarande smälta drinkarna och fyllematen från i torsdags...

Exit exit exit exit exit

Sitter i fönstret med datorn i knät och lyssnar på Ulf Lundell nu. Det var evigheter sen. Jag är inte galet förtjust i Lundell, men det är någon speciell känsla ändå. Det påminner mig om nåt när jag var liten. Om Hackefors, om farfar, om pappa, om huset. Jag kommer nog alltid vara en obotlig nostalgiker. 

Any minute now...

It's not the fall that hurts

Jag kanske ska börja med att säga att jag är salongs. (Så med de orden får ni ursäkta om det här inlägget är konstigt/felstavat/stört/eller vad som helst. Jag får väl helt enkelt stå för det.)

Börjar jobba okristligt tidigt och har varit uppe okristligt sent. Skillnaden mellan de två är endast några timmar, så jag tänkte stanna uppe och gå direkt till jobbet. Det är fy och skäms, jag vet, men jag har haft så roligt ikväll så det får inte spela någon roll. Och sen tycker jag att jag var värd en riktigt rolig utekväll, för det var evigheter sen.

"Ett glas vin med Emelie" blir aldrig ett glas vin med Emelie. Det blir två och tre och fyra och fem osv osv. Men tycker fortfarande att jag är värd det! 

Kvällen kan sammanfattas som:

• Dryg medelålders bitter bartender "Och så var det halva priset först om tio minuter."
  
• Äppelkakan. Ett stort ("stort") skämt.
  
• Jobbig indisk kille som inte förstår tydliga vi-vill-inte-prata-just-nu-signaler 
  
• Jobbig random  kille som inte förstår tydliga vi-vill-inte-prata-just-nu-signaler 
  
• Jobbig gotländsk kille (som dessutom kände min pappa (?!)) som inte förstår tydliga vi-vill-inte-prata-just-nu-signaler 
  
• Skratt och pladder
• Enbart skratt
• Drinkar
• Korvköp (Är det rea så är det. Och är man hungrig så är man!)
• Tjej som skriker över hela Ågatan "De har köpt två korvar vaaar!"
• 100 meters promenad hem då jag springer på halva min bekantskapskrets
• Och mycket annat

Riktigt rolig kväll med andra ord! 

Nu sitter jag och blandar musik hej vilt. Kent med Ani Difranco med Glasvegas med Belle & Sebastian. Allt för att hålla mig vaken. Nu skriver jag till och med bara för att jag ska ha något att göra. Min granne har efterfest och det ekar i hela huset. Samma granne som en gång kastade sprit på min dörr med anledning att jag "verkade lite torr" när jag bad dem festa med stängd ytterdörr. Också samma granne som bett mig att inte spela musik innan klockan tio på morgonen. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Tycker ändå att han är lite skön på något vis. Dock är det fortfarande intorkade ränder längs sidan av min dörr som inte går bort. Inte vidare snyggt. Nu svamlar jag för att hålla ögonen öppna. Borde sätta på en film istället. Det blir lagom. Hinner se precis en.

Som avslutning och kuriosa så har jag upptäckt två "blanka" knappar på mitt tangentbord som bara verkar vara där för prydnads skull. Händer absolut ingenting när man trycker på någon av dem. Sådant skulle man ju aldrig lägga märket till eller fundera över när man är nykter. Intressant. God bless the alcohol säger jag. För nu i alla fall. Säger nog inte samma sak i morgon...

It's when you hit the ground.

Godnatt.

Snö...*

Nyss hemkommen från lång power walk med Emelie. 

Det var helt underbart. Riktig kyla, knarrande snö och halkig is. Vinter som den ska vara. Sen var det skönt med tanke på att min enda motion det senaste halvåret har varit promenaderna till och från busshållplatsen. Som ligger tre meter utanför min port. Jag måste börja införa promenader i mitt liv igen.

Nu ska jag hoppa in i duschen innan jag ska iväg till jobbet för några timmar. Känner mig helt uppumpad med energi these days. Skönt. Känns som jag fått släppa ut mycket. (Bara en sak är inte som den ska.)

Ikväll blir det ett glas vin på Platå, för det var evigheter sen. 

Good times gonna come

Sådär.

Efter ungefär två dagar av ständiga aggressioner så mår jag nu bra. Vissa människor är idioter, det är bara att acceptera. Jag som verkligen aldrig brukar bli upprörd på riktigt. Det blev jag den här gången. När jag blir riktigt ledsen/arg/trött på något, så behöver jag några dygn av ständig bearbetning och sedan kan jag lägga det bakom mig helt. Nu är jag helt glad igen. 

Har tagit ett beslut: Jag kommer inte längre att arbeta som personlig assistent på heltid. Jag ska trappa ner och så småningom sluta helt. Jag har hela tiden vetat att det inte är något långsiktigt yrke för mig, men jag har varit lat och bekväm och låtit det rulla på. Men nu är det enough. Branschen och hur den är uppbyggd har varit som ett stort skämt många gånger. När man bett om hjälp känns det ibland som att överordnade bara skrattat en i ansiktet. Så orkar och vill jag inte ha det. Det är en otrygg bransch och ingenting för mig längre. Kommer vara kvar så länge på det stället som har fungerat bäst.

Men vad som händer nu är aningen diffust. Läsa, resa och må bra är planen, vilket jag inte riktigt gjort under det gångna året. Jag borde egentligen vara rationell och tänka att jag är dum i huvudet som säger upp mig innan jag skaffat ett nytt jobb som är helt klappat och klart, men det gör jag inte. Just nu tänker jag bara att livet är fullt av möjligheter Stig Helmer. 

Och det känns så bra!

The well and the light house

Nu är jag sjuk och arg. 

Arg för att jag känner mig hjälplös. I fem månader har jag försökt få mina chefer att ta hänsyn till mitt andra arbete, att inte "dubbelboka" mig så att jag måste leta vikarier till förbannelse och gå miste om en massa timmar. Jag har ringt, mailat, ringt, ringt, ringt, tagit upp det på personalmöten, ja till och med gått dit och verkligen beskrivit situationen som ohållbar. Vilket den verkligen är. För det slutar alltid med att det blir jag som får skulden om något inte skulle klaffa och brukaren som hamnar "i kläm" blir mitt ansvar och mitt "fel". Om det inte varit för att jag tycker så mycket om P och för att jag har hyra och räkningar att betala så hade jag sagt upp mig på momangen. För jag kan liksom inte klona mig och vara på två ställen samtidigt. Det tycker jag borde vara ganska logiskt. Det känns också jävligt tungt att hela tiden försöka vara vänlig, hjälpsam och göra sitt bästa för att allt ska bli bra och sen bara få skit tillbaka. (Och jag vet att jag är för känslig. Att jag alltid tar åt mig av sådant jag inte borde ta åt mig av.) Det är som jag alltid har sagt. Gud har något problem med snälla människor. Det måste vara så.

Så nu har jag suttit i telefon i tre timmar och försökt lösa, förklara och nu känner jag bara för att lägga mig ner och dö för att ingen lyssnar. 

Feber då. Också ett fenomen man kan vara utan (även om jag vet att feber egentligen är "bra" för kroppen och bla bla bla, men ändå). Det gör bara att man blir gråtmild, överkänslig och jävligt trött. Jag ringde mamma och tjöt förut och hon tyckte att jag skulle sätta mig på planet och skita i alla idioter och allt som är jobbigt. Funderar på att göra det. Känns inte som att jag behöver någonting här längre. Förutom Marc och mina vänner då. De kan jag inte vara utan. Danielle är på väg hit nu. Hon  ringde mig när tårarna inte riktigt hunnit torka och när hon frågade hur allt var brast det igen. 

Nu sitter jag och lyssnar på födelsedagsskivan  som Cissi gjort till mig. Wolf like me, The well and the light house, All day and all of the night, Love and memories, Song to the siren. You name it. Många är reda favoriter. Cissi kan detdär. Tack så mycket, jag behövde det här. Behövde bra musik som inte var "min" just nu. 

touch me not

touch me not come back tomorrow

oh my heart

oh my heart shies from the  sorrow

- Tim Buckley

Nyår & Resumé av året som gått 

Då har klockan slagit 2009.

Det nya årets firande började redan hemma hos Emelisa vid halv elva på morgonen då hon bjöd mig på champagnefrukost. Alkohol, äggmacka, banan och presenter. Kunde inte blivit en bättre start på dagen! Middagen blev också jättelyckad, trots att jag fick huvudvärksattack (trots knappt befintlig alkoholstatus) och fick gå och powernapa en stund efteråt. Förlåt alla om jag var tråkig och nykter där ett tag. 

Sen gick hela kvällen (och pimplandet) i 180 kändes det som. Jag hamnade på någon stor villa-hus-fest med "Öfvre Östermalm". De pratade om sina studier på Handels, jakthelger och jag vet inte allt. Ingen (jag pratade med) var från Linköping och jag fick inte riktigt grepp om varför alla var här. Jag minns att jag satt och diskuterade finanskrisen med en kille vars kavaj var värd mer än jag tjänar på ett halvår. Typ. Men champagne var det inte direkt ont om och jag hade rätt trevligt ändå. Jag dansade in det nya året och tittade på fyrverkerier genom fönsterrutan. Skålade i champagne och nyårspussades med Cissi. Sedan var jag en duktig flicka och gick hem eftersom jag skulle upp och jobba tidigt morgonen därpå.

Nu följer en lite resumé av 2008, enjoy 

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Känns som jag gjort både väldigt mycket och väldigt lite i år, men några saker är; jag har börjat studera "på allvar", handlat på systemet, farit längre norrut än Stockholm, sett hajar, börjat använda photoshop, semestrat med Amanda, sovit vid Gotlands ringmur, citerat Mia och Klara på varenda förfest jag varit på (till alla andras fasa), ritat tatueringar som faktiskt blivit tatuerade.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Nej, inte ett enda...

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

En vän till en vän blev mamma. Och jag säger grattis igen! 

4. Dog någon som stod dig nära?

Ja, tyvärr. Farfar.

5. Vilka länder besökte du?

Sydafrika, Danmark, Schweiz, Tyskland, Frankrike. 

6. Är det något du saknat under 2008 som du vill ha 2009?

Jag har saknat Vicky, Amanda, tid, pengar och lite viktig glädje. Det vill jag ha mer av 2009!

7. Vilket/vilka datum från 2008 kommer du alltid minnas?

Oj. Jag tror faktiskt inte att jag har något datum för någonting i år. Jag brukar inte låsa fast mig vid specifika datum då någonting hände. Jag minns mer perioderna och vad det var som hände. 

8. Vad var din största framgång 2008?

Jag får nog svara skolan. Och att några av mina arbeten fick vara på framsidan av skolans lilla tidningshäfte. Vet inte om det är någon stor framgång, men det gjorde mig glad. 

9.  Största misstaget?

Ännu svårare. Jag gör så många små-missar hela tiden att de inte går att hålla reda på. Gjorde nog ingenting "Oj-hur-fan-tänkte-jag-där?!" i alla fall. Kanske att jag varit en onåbar vän vid vissa tillfällen. Och en dålig flickvän vid andra.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Nej, jag har hållt mig kry. Några jobbiga feberförkylningar bara, men det får man räkna med.

11. Bästa köpet?

Min MacBook Pro! Och min nya Canon. Materiella förhållanden är så mycket enklare.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Om man bortser från hyra och räkningar.. Jag har säkert lagt mer pengar på kläder och annan skit än vad jag lade på min Mac och Kameran tillsammans. Skrämmande tanke. 

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Vännerna och kärleken gör mig alltid gladare än någonting annat. Men om vi ska ta någonting konkret så var det nog när jag fick mina första betyg och omdömen från skolan. Som en liten bekräftelse på att jag faktiskt kan lyckas med det jag vill göra. Då växte självförtroendet lite.

14. Vilka sånger kommer alltid påminna dig om 2008?

Hm, svårt. Kanske My Sectret med Anna Ternheim. 

15. Var du mer glad eller mer ledsen i år om man jämför med andra år?

Jag har åkt lite mer berg-och-dal-bana i år än om man jämför med andra år.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Kanske att jag hade lyssnat, vågat och trott lite mer på mig själv. Och tagit mer tid till sådant som är viktigt (och mindre tid till sådant som inte är viktigt)

17. Vad önskar du att gjort mindre?

Grubblat 

18. Hur tillbringade du julen?

Med vapendragare P, på jobbet och hemma hos moster och morbror. Det var en ganska mysig julafton ändå.

19. Blev du kär i år?

Det blev jag! Taken away till och med.

20. Favoritprogram på TV?

Jag har tittat väldigt lite på teve i år. Men serierna 2008 är absolut The Office och Big Bang Theory. 

21. Bästa film?

The Thomas Crown Affair gillade jag väldigt mycket.

22. Bästa bok du läst i år?

En spricka i kristallen och Guernseys litteratur- och potatisskalspajs-sällskap av Mary Ann Shaffer. Speciellt namn, men bra bok. 

23. Största musikaliska upptäckten?

Jag har inte utforskat så mycket i år. Har bara upptäckt hur bra Marit Bergman är, så det får väl vara det.

24. Något du önskade dig och fick?

En cykel som jag varit i stort behov av länge och en shoppingtur med Amanda i Oslos egna Kristallkronan-i-trädet-loppis-område. 

25. Något du önskade dig men inte fick?

Samma sak jag önskar mig varje år, men som jag aldrig kommer få 8)

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?

Firade nyår

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Mer tid, mer pengar, mer ork, mer sol, mer snö, mer äventyr bla bla. Men det kan alltid bli bättre.

28. Hur skulle du beskriva din stil 2008?

jag har nog aldrig brytt mig mindre som mitt utseende än jag gjort det här året så det blir nog "jag-orkar-inte-så-nu-får-det-vara-såhär". Vi får hoppas på en bättring till 09.

29. Vad fick dig att må bra?

Kärlek, vänlighet, vänner, myskvällar, kyssar, vin, sommarnätter, vintermornar osv osv.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?

Haha, jag är alltid och kommer alltid vara lite extra sugen på Tom Chaplin. 

31. Vem saknade du?

Vicky, Amanda, Marcus, Maria, Viktor (, Mormor och Farfar)

32. De bästa nya människorna du träffade?

Marcus, Emelie (även om de får räknas från och med förra året) och Hanna. Så social har jag varit i år 8)

Sådär. Gott 2009 på er allihopa. Må detta år bli det bästa hittills!